﻿ändamål: att bereda direkt jernwägsförbindelſe
med Norrland; att åſtadkomma en ur ſtrategiſk
ſynpunkt wigtig förbindelſe norr om Mälaren
mellan Stockholm och inre delarne af lan=
det, ſamt att ſörſkaffa bergslagerna en lämp=
lig kommunikation med exportort. Wi ämna
icke nu ingå i någon underſökniug, huruwida
desſa ändamål ſkulle genom Upſala—Sala
—Krylbo=banan winnas. Wi wilja endaſt
påpeka, att de numera lätteligen kunna ernås
utan någon ſom helſt uppoffring från ſtutens
ſida. En blick på kartan wiſar, att rakafte wä=
gen till Norrland går från Upſala rätt norrut
till Margretehill på Gefle—Dala=banan. Af
flera militära auktoriteter, ſenaſt af krigsmini=
ſtern i hans arméorganiſationsförſlag, är utta=
lad den åſigten, att den bäſta ſtrategiſka för=
bindelſen mellan Stockholm och inre delarne af
riket åſtadkommes genom en jernwäg utefter
norra Mälareſtranden till Köping. Af bergs=
lagerna är det icke blott Norbergs bergslag,
ulan äfwen bergslagerna i weſtra Weſtmanland
och norra Nerike, ſom behöfwa förbättrade kom=
munikationer med ſin naturliga exportort, Stock=
holm. Rakaſte ſträckningen mellan denna ſtad
och nämnda bergslager går, efter hwad kartan
jemwäl utwiſar, från Tureberg på norra ſtam=
banan öſwer Sewalla med utgreningar i ſyd=
weſt till Köping och i nordweſt till Norberg,
hwarifrån med lätthet en förbindelſebana kan
genom enſkild företagſamhet åſtadkommas till
Krylbo. De fördelar, ſom ſkulle beredas ge=
nom en ſtambana från Upſala öſwer Sala till
Krylbo, kunna ſåledes winnas äfwen genom en
bana rätt norrut från Upſala till Margretehill
och en bana från Tureberg till Sewalla med
utgreningar åt Norberg och Köping. Men <b>för
byggandet af desſa båda banor äro redan
enſkilda bolag bildade,</b> hwilkas ſoliditet och
förmåga att uppſylla åtagna förbindelſer icke
ſynas kunna betwiflas, enär ſlera af landets
klokaſte affärsmän och ſörmögnaſte kapitaliſter
jemte flera kommuner äro i dem interesſerade.
Desſa båda bolag begära af ſtaten intet annat,
än lån på ſamma wilkor, ſom ſtaten ſjelf kan
erhålla, d. w. ſ. de begära det moraliſka un=
derſtödet af ſtatens kredit, men de fordra icke
ett enda öre i kontant anſlag. Under ſådana
förhållanden må man wäl hafwa rätt att fråga:
Är det förſtåndig hushållning att uppoffra
millioner för ett ändamål ſom man utan rin=
gaſte koſtnad kan på annat ſätt ernå? Är
det klokt och riktigt att ſtöta tillbaka det en=
ſkilda initiativet och att qwäfwa i ſtället för att
uppmuntra den anſats till ſjelſhjelp, ſom en=
fam kan göra ett folk werkligen lifskraſtigt?
Är det billigt att icke, då detta kan ſke utan
uppoffring af högre ſtatsändamål, fäſta det rin=
gaſte aſſeende på de önſkningar, ſom tydligen
och beſtämt uttalat ſig juſt inom de delar af
landet, hwilkas interesſen närmaſt äro i fråga?
Finnas några ſärſkilda, allting annat öfwerwä=
gande ſkäl, ſom fordra, att jernwägen mellan
Mälaren och Dalelfwen nödwändigt måſte wara
af ſtaten anlagd, äſwen om detta måſte ſke på
bekoſtnad af möjligheten att ſnart ſortſätta norra
ſtumbanan inåt det egentliga Norrland? Hwil=
ket är bättre: att genom antagande af de en=
ſkilda bolagens nu gjorda anbud om byggande
<b>utan koſtnad för ſtatswerket</b> af jernwägs=
linierna Upſala—Margretehill, Stockholm—
Norberg och Stockholm—Köping beſpara flera
millioner, ſom kunna anwändas för fortſättning
af norra ſtambanan norr om Gefle= Dala—
jernwäg, eller att anwända desſa millioner till
beredande af en jernwägsförbindelſe mellan Up=
ſala, Sala och Keylbo?